Tidig revelj, Drakamöllan och Brösarps backar

Danskarna, som kom till vindskyddet igår, var riktigt trevliga. Senare på kvällen kom en familj och gjorde oss sällskap. De hade en sommarstuga en bit från Agusa och hade tagit med sig sin dotter och granndottern för att grilla korv. Kul med föräldrar som tar med sig barnen på annorlunda äventyr! Vi satt alla vid elden och pratade och hade det kosigt, som norrmännen säger.

Jag gick till sängs väldigt tidigt, för att hinna med en så tidig buss som möjligt. Redan klockan 06:00 pep min klocka reveljen. Natten var varm, men otroligt obekväm. Saknade min hängmatta och bekvämligheten däri. Liggunderlaget bidrog inte alls till någon ökad komfort i vindskyddet. En viktig lärdom – behöver jag sova i vindskydd är ett bättre liggunderlag nödvändigt. Morgonsysslorna gjorde jag i skenet av gasollampan och redan strax efter sju började jag vandringen mot Brösarp.

Vandringen började i nordostlig riktning mot samhället Hörröd. Den första biten vandrade jag på en ås. Funderade på hur den bildats och hur annorlunda landskapet måste sett ut under och strax efter istiden.

Passerade raskt kyrkan i Hörröd och fortsatte en kortare bit längst bilvägen innan jag vandrade in i ett Domänreservat. Kul att områden fredas! Efter reservatet fortsatte vandringen längst småvägar förbi Myrestad.

I Södra Lökaröd svängde leden in på en mindre väg och så småningom gick leden in i ett nytt reservat. Denna gång var det en Nyckelbiotop. Började få ont om vatten, men kom till en bäck. Använde mitt filtet och fyllde på flaskan. Det smakade lite ”skogigt”, men jag litar på att allt oönskat filtrerades bort.

I Drakamöllans naturreservat vandrade jag upp och ner för kullar. Tanken med naturreservatet är att behålla den gamla landskapsbilden. Inom området såg jag får som betade. Det var ett väldigt trevligt område att besöka.

Längst skogsvägar fortsatte vandringen. Någon kilometer innan parkeringsplatsen i Torparebron mötte jag två vandrare. De undrade hur lätt det var att hitta markeringarna och om man klarar sig utan karta. Eftersom det var så kort bit kvar för mig att vandra fick de min karta. Något som de uppskattade.

När jag kom fram till Torparebron gjorde jag ett misstag. Istället för att fortsätta söderut tog jag leden västerut. Det gjorde att jag kom ut på Brösarps backar. Den som påstår att Skåne är platt kommenderar jag till ett besök i backarna. Mellan kullarna och kossorna gick leden fram, allt längre bort från Brösarp. Kom till ett vägskäl och kunde vända tillbaka österut mot Brösarp. Runt 11:20 kom jag fram till busstationen och strax därefter satt jag på bussen till Tomelilla. Där åt jag lunch och tog bussen hem till Lund.

Omställningen när jag klev in i korridoren hemma var väldigt stor. Arbetet inför vår årliga husfest, där alla korridorer har ett hemligt tema, pågick förfullt.

Under värnplikten lärde jag mig något som jag tänker på efter varje vandring: ”vård är kul” och ”först utrustningen, därefter soldaten”. Med ett leende på läpparna började jag packa upp ryggsäcken och sortera innehållet. När allting antingen var diskat, upphängt på tork, i tvätten eller på sin plats var det dags för en välbehövlig dusch.

Nu sitter jag hemma i soffan och lyssnar på Richard Strauss. Det har varit fem underbara dagar där jag sluppit använda regnkläderna. Några nätter har varit kalla, men med tanke på årstiden är det normalt. Vandringen har erbjudit varierande miljöer, underbara höstdofter och alla möjliga djurläten, speciellt nattetid.

Nu väntar en vinter, men så fort vädret blir lite varmare packar jag ryggsäcken och beger mig ut. Ås till ås-leden är nu vandrad och sammanlagt nästan 50 mil längst Skåneleden – hälften återstår!