Utedag

Dag 26: Bleriken-Balkesbuorke, 19 km

Solig morgon. Förmiddagen bjöd på myrmarscherande och eftermiddagen på underbara fjällvyer.

Morgon dag 26

Morgon dag 26

Vaknade ett par gånger under natten, men sov i övrigt väldigt bra. På något sätt kände jag mig mer utvilad efter tältnatten än en natt i stugan. Misstänker att kroppen trivs bäst på hårt underlag och sval omgivningstemperatur. Vaknade strax före klockan, men valde att stänga av den och fortsätta sova lite till. Vid 0830 tömde jag luften ur liggunderlaget. Nu fanns det ingen återvändo! Morgonrutinerna gick ovanligt snabbt och jag var färdig på rekordtid. Om det berodde på det vackra vädret, eller rutin låter jag vara oskrivet. 0940 startade jag gpsen och dagens vandring inleddes.

Följde leden söderut(!) och svängde sedan nordväst över en bro. Myggen, knotten och svidarna lyste med sin frånvaro. Var otroligt tacksam över vinden och den sena sommarvärmen. Gick över och runt några myrar och hade efter ca en halv mil Blerikfjället på min högra sida.

Skog blandat med fjäll - vacket!

Skog blandat med fjäll – vacket!

Nu började en lång myr och som om det inte räckte med vätan gick det givetvis svagt uppför. Skänkte åter en tacksam tanke över att slippa insekterna, som säkert älskar området. Efter ganska precis en kilometer lämnade jag myren och fortsatte in i ett nytt blötområde.

En kilometer myrvandring, varsågod!

En kilometer myrvandring, varsågod!

Istället för myrar bjöd leden på småsjöar som fick rundas. Vid en bäck gick en bro över, trots att inget sådant syntes på kartan. ”Om verkligheten och kartan ej överrensstämmer gäller kartan.” Nu valde jag att ta bron, men det hade gått bra att ta sig över bäcken utan att bli allt för blöt.

Vad är det för konstigt i svart därborta, tänkte jag och insåg att det är en människa. Nu började jag verkligen fundera. Finns det någon helt frisk människa som utsätter sig för denna så kallade led? Förutom Gröna bandare, såklart. Personen verkade ofarlig så jag fortsatte gå. Det visade sig vara en tjej som också vandrade ensam. Hon hade rötterna i området men bodde i Malmö. Vi pratade lite om leden och hon kunde ge mig väldigt bra information. Påväg mot Balkesbuorke hade jag ett mindre vad och bron strax innan samevistet Sielken var inte på plats. Det var ungefär midjedjupt, men gick bra att vada. Jag delade med mig av den sträckan jag gått och vi skiljdes åt. Tack för tipsen!

Ett par kilometer längre fram kom jag till en fallfärdig renvaktarstuga och ett rengärde. Det såg inte ut som om vare sig gärdet eller stugan används på ett tag. Härifrån gick det brant nedför och jag lämnade kalfjället.

En fallfärdig renvaktarstuga

En fallfärdig renvaktarstuga

Efter nästan två hundra höjdmeter på två kilometer kom jag ner till vindskyddet Väktarmon. Blev väldigt positivt överraskad över hur fint det var. Vindskyddet ligger i anslutning till en bilväg men allt var väldigt fräscht. I anslutning till vindskyddet fanns dass och sophus samt en vedbod med gott om ved. Jag gjorde lunch i vindskyddet och förberedde mig mentalt på eftermiddagens klättring.

Direkt från vindskyddet började en rejäl stigning uppför. På en kilometer hade leden fört mig 150 höjdmeter. Efter ytterligare drygt en kilometer passerade jag trädgränsen och fortsatte uppför. Vindskyddet ligger på ca 500 m.ö.h. och när stigningen började plana ut var jag uppe på ca 820 m.ö.h.

Under några år i början av 1940-talet bröts det glimmer i området och resterna av gruvbrytningen finns kvar. För att komma till området behöver en omväg tas och med tanke på mitt ben/fot ville jag inte gå längre än nödvändigt. Jag fortsatte rakt norrut och kom till ett krön.

Vandrade ner i en dal och precis som tjejen berättar för mig skulle en bäck passeras. Hittade ett lämpligt ställe just där bäcken börjar från sjön och kom över utan problem. Eftersom jag har hyfsat snabbtorkande skor och strumpor byter jag aldrig om vid vad. Jag viker upp byxbenen och går ner i vattnet. Det brukar kännas lite kyligt direkt när jag kommer upp ur vattnet men efter någon minut känns det varmt och skönt om fötterna igen.

Efter vaden var det dags för dagens sista stigning. Dalen ligger på ca 760 m.ö.h. och Balkesbuorke, högst upp, är på ca 1000 m.ö.h. Själva stigningen görs på knappt 1,5 km och det kändes i kroppen. När jag väl kom upp syntes flera byggnader.

Rejäl stigning mot Balkesbuorke

Rejäl stigning mot Balkesbuorke

Vid platsen Balkesbuorke fanns tre byggnader. Ett gammalt, fallfärdigt, vindskydd, ett nytt och fräscht vindskydd och en tredje byggnad som har osäkert användningsområde. Det såg ut som något typ av förråd, men det fanns ingen dörr, utan endast en liten lucka på ena kortsidan. (Den tredje byggnaden visade sig vara uthuset som blåst på näsa.)

-"Grannens skithus har ramlat omkull…"

-”Grannens skithus har ramlat omkull…”

Imorgon kommer det initialt gå nedför en hel del. Efter ca fyra km vandring kommer vadet över bäcken från Siepmesjaevrie. Därefter vandrar jag mot Rödfjällets östra sida. Efter totalt ca tio km vandring passerar jag Rödfjällsstugan och har därefter drygt fem km till samhället Ankarede. Finns det möjlighet äter jag lunch där. Från Ankarede följer jag Lejarälven i ca 3,5 km innan jag åter kommer in på den kombinerade vinter- och sommarleden. Ca sju kilometet senare och massor med myrar kommer jag fram till Tjärnbäcken, målet för dagen.

 

Läs mer

2 tankar om “Dag 26: Bleriken-Balkesbuorke, 19 km

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *