Vad, vyer, fika, myrar och möte med en södergående Gröna bandare.

Strax efter åtta var jag redo för dagens utmaningar. Det började direkt med snölegor att passera. Gjorde som jag brukar och kände efter med stavarna om det bar eller brast. Kunde på så sätt snabbt och säkert passera snön och tog mig nedför mot samevistet Sielken. Innan jag kom dit var det dags att vada.

Några hundra meter före bron över bäcken från Sipmesjaevrie gjordes dagens första, tillika enda, vad. Brofästen på båda sidor om bäcken vittnade om att en bro någongång funnits på platsen. Jag följde bäcken uppströms och hittade ett bra vadarställe. Inte för djupt eller för strömt. Med stavarnas hjälp hittade jag bra ställen på stenarna och hade som mest vatten halvvägs mot knäet.

Efter vadet gick vandringen över myrar, över trädgränsen och fram till Rödfjället. Det är inte svårt att gissa att fjället fått sitt namn från sin kopparröda färg. Följde kanten av fjället och njöt av storslagna vyer. Kom fram till Rödfjällsstugan och lunchade.

Efter lunch gick vandringen ner mot skogen. Vandrade över spångade våtmarker, för första gången denna etapp (att det skulle ta 50 km innan en spång tänker jag lämna okommenterat). Solen sken och skogen visade sig från sin absolut bästa sida.

Träffade på två vandrare ca fyra km från Ankarede. Jag fick en känsla av att de inte riktigt hade koll på vart de skulle och hur de skulle ta sig dit. De verkade inte ha så bra koll på var de befann sig när jag visade kartan. Hoppas att det går bra för dem och att de vänder vid osäkerhet.

Efter 18 km vandring på knappt sju timmar kom jag fram till kyrkbyn Ankarede. Här har samer träffars under århundraden och fortfarande är det flera som firar midsommar här. Gick över två broar och passerade ett tiotalet välvårdade kåtor innan jag äntligen såg caféet. Personalen var riktigt trevliga och vi pratade en del om Gröna bandet och vandringar. Fick veta en tråkig nyhet. En av vandrarna som legat före mig avbröt vandringen p.g.a. ryggsmärtor. Väldigt tråkigt och jag hoppas att han snart blir återställd.

Med magen full av renklämmor, våffla och fika lämnade jag caféet. Hade jag haft mer tid skulle jag definitivt övervägt att stanna här över natten. Från Balkesbuorke var det en lagomt lång dagsetapå. Nu tillåter inte min planering extra stopp annat än i nödfall så jag fortsatte mot Tjärnbäcken. Vandringen från Ankarede var väldigt fin de första fem kilometerna. Passerade det häftiga vattenfallet Lejarfallet och fortsatte längs den välspångade sommarleden. När sommarleden gick in i vinterleden blev det sämre, eller snarare, som det varit hittills. Leden gick över myrar och jag med den.

För dig som vandrar norrifrån kommer du komma till en plats med flera skyltar ca fem kilometer före Ankarede. En skylt visar att du ska svänga höger för att komma till Ankarede och när du kollar dit ser du en kryssmarkering och tecknet ”påbjuden skoterled”. Kollar du till vänster om kryssmarkeringen kan du se en björk med sliten rödmarkering. Till höger om den finns en stig. Följ stigen så sparar du några kilometer myrgång.

”Vandrar du Gröna bandet”, frågade en vandrare jag mötte. Det visade sig vara Diana som vandrat hela vägen från Treriksröset. Jättekul att träffa en Gröna bandare! Vi pratade en hel del och det var inte fören när insekterna blivit för jobbiga som vi fortsatte. Hon ligger lite efter i sin planering och går minst tre mil om dagen. Häftigt och inspirerande!

Den sista halvmilen gick väldigt snabbt och det kändes som om jag kommit in i andra andningen. En riktigt skön känsla att bara gå på. Kände inga besvär i foten eller benet. Är dock lite orolig för hur det ska kännas imorgon.

Slipsikstugan är morgondagens mål. Kommer bli 27 km imorgon, men det känns skönt att närma sig Hemavan och Kungsleden i en hög takt.