Var lite orolig över hur liggunderlaget skulle fungera under natten då det tidigare läckt ut luft. Den här natten gick det riktigt bra och jag sov som en stock. Provade att ha sovsäcken som en filt (quilt) och det var betydligt bekvämare för mig som är en nattsnurrare.

Morgonbestyren gick oväntat effektivt och ca 2,5 timme efter att jag vaknat kunde jag släppa kopplingen och starta en av de längsta etapperna hittills.

Körningen inleddes med härliga grusvägar och när dessa byttes mot asfaltsvägar öppnades landskapet och jag fick äntligen se fjäll igen. Det gör något med mig, uppvuxen med fjällvandringar som jag är.

Härjedalen och Jämtland bjöd både på trevliga barrskogar och milsvida vyer. Först över Transtrandfjällen, därefter Furufjället och slutligen uppe på Flatruet en härlig vy över Helagsfjällen.

Från Flatruet fortsatte turen tillbaka nedanför trädgränsen. Trevliga, om än lite enformiga, vägar ledde mig så småningom fram till Föllinge.

Även om utbudet inte var det bästa lyckades jag hitta lite proteiner till middagen. Köpte även frukost från morgondagen.

Från förra året har jag ett tråkigt minne av den här platsen. Det var här som tältstängerna gick sönder och jag trodde att mitt äventyr runt Sverige skulle vara över. I desperation körde jag till Naturkompaniet i Östersund. Är fortfarande otroligt tacksam över att personalen lyckades laga tältstängerna. Den här gången har jag nya tältstänger (med en annan konstruktion) och tältet är uppsatt.

Nu sitter jag inne i tältet och njuter av vyn över sjön Ockern. Det är något visst med Jämtland. Tänker tillbaka på fäbodvallar som jag passerade. Hur livet här uppe fördom kunnat te sig. I bakgrunden hör jag trafiken susa fram på riksväg 339 vilket snabbt tar mig tillbaka till verkligheten.

Imorgon är det dags att återse en annan trevlig väg. Ska köra Vildmarksvägen över Stekenjokk. Sveriges högst (meter över havet) belägna asfalterade väg. Grusvägen över Flatruet, som jag körde över idag, är den högsta vägen.