En lång dag, men äntligen fick jag för en kort stund vara på kalfjället

Enligt Yr, den norska motsvarigheten till SMHI, skulle det duggregna under morgonen. Tyvärr stämde prognosen. Efter att tagit adjö av två skogsarbetare och såklart Stig var det regnställ på som gällde. Innan jag lämnade vandrarhemmet visade en av grabbarna en nätjacka han använder vid raster i skogen. En riktigt smart jacka för att hålla mygg och knott borta. Den hade till och med en liten dragkedja för brödinkastet.

Väl ute på vägen igen kändes kroppen väldigt bra. Det blev några väldigt korta raster, enbart för naturbehov och påfyllning av vattenflaskan. Jag var osäker på vattentillgågen under vandringen och fyllde min vattenpåse med ungefär fem vattenflaskor, en för varje marschpass – trodde jag.

Vid elvatiden kom jag fram till samhället Rönnöfors. Eftersom det fortfarande regnade funderade jag på var lunchen skulle lagas. Besökte först kyrkan, som var låst. Därefter fortsatte jag längs byavägen och spejade efter lämpligt väderskydd. Kom fram till brandstationen och såg därefter en busskur. Gick in i kuren och njöt av att både slippa vinden och regnet. Var inte alls sugen på att ge mig ut i vädret, men ska jag ta mig hela vägen till Treriksröset får inte dåligt väder stoppa mig.

Kom fram till byn Finnsäter. Detta var egentligen dagens mål. Väderleksrapporten lovade regn hela natten och kroppen kändes okej. Bestämde mig för att försöka ta mig till närmsta vandrarhem i Åkersjön. För att komma dit behövde jag ta mig över fjället Önrun. Enligt kartan gick det en stig parallellt med skoterleden. Hittade en bilväg mot stigen. Följde stigen till en korsning och såg sedan en skylt där det stod Önrun. Tog den stigen och blev lite fundersam när den gick i sydlig riktning; jag skulle norrut. Kom fram till en stor och blöt äng där jag följde kryssmarkeringarna till en ny korsning. Hittade en pil i riktning mot Önrun, men endast oranga stolpar. Följde dessa och kom snabbt till en fyrhjulingsväg som gick parallellt med skoterspåret. Stigen gick över våtmarker där det på en del ställen var utlagt stockar på marken, för att underlätta för terrägfordon. På dessa ställen kunde jag också undvika att bli alltför blöt. Efter fem kilometer slutade fyrhjulingsvägen och jag var lämnad till skoterleden. De följande tre kikometerna kan enklast beskrivas såhär: sockarna var torra innan, men efteråt gick det att krama ut vatten. Blött, blött och blött.

När jag väl kom upp på fjället Önrun regnade det och blåste väldigt hårt. Regndropparna studsade på mina kläder av vinden. Började känna mig lite frusen och mindes att Le Trek skrivit om ett vindskydd längs grusvägen nedför toppen. Det stämde bra, tack! I vindskyddet åt jag en ölkorv, fixade med skavsår och tog på mig mina vantar. Kände mig riktigt kall om fingrarna. När jag väl började gå igen stack det till i fingrarna, ett tecken på förfrysningsskada. Tur att jag slapp gå med bara händer.

Grusvägen nedför Önrun var lång och bitvis brant. Fick känningar i höger knä p.g.a. bromsandet och valde att gå sick-sack nedför. Det fungerade bättre och smärtan avtog något. Till slut kom jag ned för fjället och ut på den stora vägen. För stt komma till vandrarhemmet behövde jag gå åt ”fel” håll, dvs. gå tillbaka samma väg imorgon. Det rörde sig om ca två kilometer, men kändes som ett nödvändigt beslut. När jag kom till vandrarhemmet verkade det helt öde. Dörren var låst och jag ringde till ägaren Kent, på mobilnumret som var angivet på ytterdörren. Han var i Östersund, men vi löste både betalningen och nyckelutlämnandet på distans.

Väl inne i vandrarhemmet förstärktes känslan av ödslighet. Jag hade hela byggnaden för mig själv. Helt ensam bland 13 rum. Det första jag gjorde efter att jag installerat mig på rummet var att hitta en bastu. Givetvis satte jag igång den och en timme senare kunde jag åter njuta av värmen. Detta var något jag sett fram emot när jag trampade på myrarna påväg upp mot Önrun.

Efter bastun var det dags för matlagning. Enligt min gps hade dagens vandring förbränt över 2000 kcal. Med en normal, stillasittande, förbrukning på ca 2800 kcal hade jag nästan förbränt 5000 kcal under dagen. Fyllde på lite extra med rapsolja i min fisksoppa. Efter diskningen och tandborstningen var det dags att sammanfatta dagen.

Nu ligger jag här i rum 11 och njuter av regnet. Nu när jag, till skillnad från det, är inomhus. Regnet ska fortsätta fram till lunch, men sen ska det vara uppehåll och i övermorgon (dag 18) finns det till och med solchans – kul! Imorgon ska jag försöka gå hela vägen till Rötviken. Det är drygt tre mil dit, men där finns det en camping och framför allt en butik. Ser verkligen fram emot att få äta lite annat än min torkade mat. Nu har jag levt på den till lunch och middag i fem dagar och variation hade varit kul. Kommer jag till Rötviken imorgon ligger jag dessutom en hel dag före min planering. En till reservdag kan vara bra att ha när jag efter Gäddede åter beger mig upp till fjälls.