Det är alltid tråkigt att behöva lämna en plats, ett hem och ett husdjur. Så även denna gång. Kom iväg nästan en timme senare än planerat, men det var absolut värt det!

Efter att ha lämnat Töreboda fortsatte färden norrut, passerade gränsen mellan Västra Götaland och Värmland och strax därefter norra kanten av Vänern.

I Råda såg jag en skylt till en vägkrog och svängde av. Dagens rätt var en fläskfilégryta som smakade himmelskt, eller kanske var det utsikten över Rådasjön som var det hemliga ingrediensen?

Från Råda fick jag sällskap av Klarälven som slingrade sig bredvid. Passerade båda små och några inte lika små samhällen. I Likenäs, ett av de sistnämnda, blev det stopp för inhandling av middag och påfyllning av bensin. Konstigt nog fanns det bara 98-oktanigt, så nu fick Rex lite raketbränsle.

Lämnade Riksväg 62 och begav mig in på en grusväg. Kändes lite konstigt efter så många mil asfalt, men kom snabbt in i det lite annorlunda körsättet det lösa underlaget medför. Strax innan färdmålet var det väldigt sandigt och lite mer teknisk körning. En jämn gas och blicken långt fram gjorde det enklare.

När jag kom fram till sjön var det en familj som eldade vid vindskyddet. Letade efter en tältplats och hittade den bästa utsikten på väldigt lång tid.

Nu ligger jag i tältet och håller tummarna för att liggunderlaget ska hålla luften bättre än tidigare. Vid vindskyddet har nya gäster anlänt. Två tyska barnfamiljer med stora terränganpassade husbilar. Är glad över mina öronproppar!