Vandringen var jobbig från starten i Åkersjön och nästan hela vägen till Rötviken. Campingen var dock en fullträff och utbudet på mataffären i byn gjorde att jag kunde avsluta dagen med den godaste måltiden på länge: kött, bearnaisesås och grönsaker.

Mulet väder och duggregn gav inte direkt dagen en trevlig start. Är glad att jag vaknade inomhus i ett vandrarhem och inte ett kallt tält. Lämnade in min rumsnyckel och började dagens vandring med att ta mig upp till storvägen igen. Uppförsbacken var kämpig och gårdagens vandring kändes i kroppen.

Regnet gjorde att pauserna endast bestod av naturbehov och påfyllning av vatten. Efter ett par timmar kom jag fram till Bakvattnet, första delmålet. Vandrade genom byn och såg inte speciellt mycket tecken på liv.

Började känna mig blöt innanför regnjackan och muttrade för mig själv över problemet. Hur ska jackan hålla mig torr på fjällen, när den inte ens klarar av duggregn i skogen. Stannade till och tog fram en ölkorv ur ryggsäcken. Åt upp den samtidigt som jag vandrade och skulle slänga förpackningen i en ficka på regnjackan. När jag ska öppna dragkedjan är den redan öppen! Jag hade glömt att stänga den varpå regnvatten runnit in. Klantigt!

Efter fyra timmars vandring behövde jag äta. Duggregnandet fortsatte och för att få lite skydd från regnet hittade jag några rätt så täta träd att rasta vid. Tog av mig regnjackan för att ta på min varma ylletröja. Skjortan som jag har närmast huden är väldigt blöt av både svett och regn. Känner genast hur ylletröjan värmer kroppen och med regnjackan ovanpå blir det lite varmare. Känner mig ändå frusen och börjar med att koka upp tevatten. När värmen från tekoppen spridit sig är det dags för lunchen. Idag blev det en räksoppa. Känner mig inte riktigt varm och inser att enda sättet att bli varm, utan att ta på mer kläder är att börja gå. Skyndar mig att äta och diska och kommer iväg på rekordtid.

När jag väl börjar gå igen känner jag allteftersom hur kroppsvärmen ökar. Känner också hur energin från maten sprider sig och hur humöret blir bättre. Tänk att lite mat kan göra så stor skillnad.

Med nyvunna krafter fortsätter jag vandringen och kommer fram till väg 340, Fiskevägen och samhället Häggsjövik. Här är det betydligt mer liv och rörelse än i samhällena jag hittills passerat. I nästan varje dike kör någon röjsåg och både unga och gamla liksom män och kvinnor arbetar. Kommer fram till en busskur och väljer att ta dagens första ordentliga rast (bortsett från lunchen). Varken regn eller insekter stör så jag kan för första gången ta av mig skorna och lufta fötterna. Inspekterar dem och de ser ut som väntat. Inga nya skavsår och de nya tejpbitarna jag lagt under fötterna verkar ha hållt bra. Upptäckte i morse att tejpbitarna blivit väldigt slitna och behövde bytas ut. Fick även sätta nya skavsårsplåster då de följde med när tejpen drogs bort.

Vilar i nästan 30 minuter och börjar sedan vandra vidare mot Rötviken. För att hålla motivationen uppe lyssnar jag på poddar. Hinner bland annat med att lyssna på ett par sommarpratare, intressanta berättelser. Ca tre kilometer från Rötviken stannar jag till vid Hotagens strand. Här finns en informationstavla uppsatt och jag hittar ett fint träd att vila ryggen mot. Känner äntligen solstrålar mot ansiktet och även om den snabbt försvinner får jag extra energi och ser väldigt mycket fram emot att träffas igen.

De sista tre kilometerna går hyfsat lätt och jag kommer fram till Rötviken knappt nio timmar efter starten i Åkersjön. Hittar genast campingen och affären i byn. Velar lite mellan vad jag ska göra först, men affären har öppet mer än en timme till så det blir campingen. Ringer till Göran på campingen och får instruktioner om var jag kan tälta. Han meddelar också att han kommer med nyckeln till servicehuset inom kort.

Istället för att vänta på nyckeln till servicehuset går jag till affären för att handla middag. Efter att ätit torkad mat till lunch och middag i 5,5 dagar är längtan efter något färskt stor. Hittar en bit marinerad karré, bearnaisesås, paprika och smör (att steka i). Passar också på stt köpa ett paket bacon till frukost. Kassörskan är väldigt trevlig och jag får veta att två andra gröna bandare handlat i affären i veckan. Strax utanför affären får jag frågan om jag är camparen som ringt. Göran meddelar att han bara ska göra ett ärende i butiken och kommer sen ner.

Jag börjar slå upp mitt tält och nästan direkt kommer Göran ner. Vi fixar det ekonomiska och jag får nyckeln till servicehuset. Fixar det sista med tältuppsättningen och förbereder inför natten. Går sedan till servicehuset. Där träffar jag ett par från Tyskland. De har spenderat somrar i Sverige i över 25 år och pratar svenska. Medan jag steker köttet pratar vi om allt möjligt och under hela måltiden fortsätter vi att prata. De verkar nästan lika sällskapssjuka som jag, kul!

Själva servicehuset är väldigt fint och välutrustat. Det finns flera olika sorters grytor och stekpannor, glas, porslin m.m. Matrummet känns väldigt hemtrevligt och ombonat med ett en matta på golvet, tidningsställ på väggen och prydnadssaker på andra väggar. Hittar ett kort från Le trek och kan verkligen hålla med om epitetet ”Sveriges bäst utrustade servicehus”. Även tyskarna, som drar husvagn runt i Sverige, höll med om att detta servicehus var något utöver det vanliga. Jag kan inte tala gott nog om mitt intryck och har ni vägarna förbi kan jag rekommendera att en natt på Rötvikens camping övervägs.

Är fortfarande mätt efter min måltid, som förmodligen kan kallas bearnaisesås med kött och paprika. Trots att jag ätit väldigt god mat mellan Grövelsjön-Åre är det få måltider som var godare än detta. Ute blåser det en hel del och jag hoppas att tältspikarna sitter kvar i jorden. Det var väldigt stenigt så spikarna gick inte hela vägen ner i jorden. Normalt brukar jag vid dessa tillfällen komplettera med stenar. Hittade tyvärr inga denna gång, men om det krävs kan jag leta i sjön. Innan jag går ner till tältet och min varma sovsäck ska jag kolla på kartan inför morgondagen. Det blir sista vägvandringen på några dagar. På två dagar har jag lyckats vandra sju mil. Imorgon är planen att gå 28 km. Det innebär nästan tio mil på tre dagar! Viljan att lämna vägarna är minst sagt stor. Redan när jag planerade mitt gröna band antog jag att etappen Åre-Gäddede med sina långa vandringar längs bilvägar skulle bli mindre rolig och tyvärr stämde det. Imorgon vandrar jag mot fjällen och på söndag (i övermorgon) blir det åter fjäll. Därefter går jag till Hällingsåfallet och slutligen Gäddede på tisdag. Om inget oförutsett inträffar. Förmodligen kommer jag inte ha någon mobiltäckning de närmsta dagarna så uppdatering av bloggen kan utebli.

Skickat via Blogsy