Väderprognosen lovade strålande solsken hela helgen och det traditionsenliga siste april-firandet var avklarat. Nu väntade ett par härliga vandringsdagar i mysig bokskog!
Efter att ha packat ner det sista i ryggsäcken hoppade jag på tåget mot Höör, där det blev byte till buss mot Ullstorp Lundagård, där jag avslutade en vandring 2012 tillsammans med ett par kompisar. Följde en skogsväg en bit söderut och klev sedan på etapp 7 av Ås-till-ås-leden.
När jag kommer fram till Leden har klockan inte hunnit bli mer än 09:45, härligt att vara ute i god tid. Vandringen går västerut mot Vaxsjön, där jag fick se några relativt nykläckta fågelungar.
Vandringen fortsatte förbi friluftsområdet Frostavallen, jag passerade en skidbacke (som jag tyvärr inte fotade).
En intressant sak längs Skåneleden är alla fornlämningar som finns. Strax efter lunchtid, när jag passerat Hallaröd kom jag fram till Sankt Olofs källa. Där har människor historiskt sett offrat pengar eller t.ex. kött.
Vandrade in i naturreservatet Allarps bjär och Södra Hultarp. I området finns det vulkanrester av basalt. Nu behövde jag inte oroa mig för vulkaner, men hade jag varit på plats för 200-80 miljoner år sedan vore det en helt annan sak.
Inne i naturreservatet passerade jag Karra-stenen. Enligt gamla tiders sed skulle man lyfta på stenen för att vara en riktigt karl.
Passerade vindskyddet vid Södra Hultarp och fortsatte längst etapp 6 av Ås-till-ås-leden. Efter att ha fortsatt norrut från Norra Hultarp passerade jag Rönne å, som i gamla tider varit en väldigt viktig farled i denna delen av Skåne.
I Skåne finns det en hel del odlingsmarker, men även en hel del boskap. Jag blev dock väldigt förvånad när jag mötte två kossor längst leden. Antingen så betar de helt fritt, eller så var de på upptäcksfärd utanför sin vanliga hage.
För en stund lämnade jag skogen och naturen och kom in i samhället Anderstorp, där jag följde landsvägen en bit.
Byn Anderstorp bär, som flera andra ställen i Skåne, en historia av krig. Under 1600-talet var det en mycket orolig tid då både svensken och dansken ville ha området. När svenskarna år 1677 går till motanfall är det Kristian den IV som har makten över Skåne. Karl den XI beordrar fältmarskalk Aschenberg att gå mot Kristianstad. På vägen dit passerar de Anderstorp, där dansken tillsammans med snapphanar ligger i bakhåll. Minst 50 svenska soldater dödas och byn bränns ner. (Helsingborgs dagblad, läst 13/1-15).
Med historien i bakhuvudet vandrar jag vidare längst en skogsbilväg. Lämnar vägen och går in i naturreservatet Jällabjär. Även här finns det en intressant historia, men då pratar vi inte bara om för 400 år sedan, här handlar det om mer än 100 miljoner år sedan. På den tiden var Jällabjär en aktiv vulkan och spred aska och lava.
Klockan har nu hunnit bli ca 18:00 och när jag kommer fram till rastplatsen tar det inte lång tid innan jag somnar och drömmer om vulkaner och snapphanar.
Söndagen den 4 maj 2014
Jag vaknar återigen upp till en varm och solig dag. Frukosten avnjutes till ljudet av fågelsång och det är inte speciellt svårt att känna sig lugn och harmonisk. Dagens och således vandringens slutmål är Söderåsens nationalpark vilket innebär ca 11 km vandring.
Strax efter halv nio börjar jag vandringen och passerar nästan omgående en fårhage.
Vandringen fortsätter längst en mjuk stig i en vacker allé.
Lämnar åter naturen och kommer in till samhället Röstånga med 839 innvånare (2010).
Nu har jag passerat Röstånga och kommer in i Söderåsens nationalpark. Vad jag inte visste då, men vet nu är att det som väntar mig är en av de vackraste sträckorna jag hittills gått längs Skåneleden.
Omgående möts jag av en helt underbar bokskog längs en lättvandrad stig.
Under min uppväxt hade jag förmånen att bo nära naturen i Kiruna. Till följd av gruvverksamheten finns det där igenfyllda gruvhål med omgivande branta sluttningar i ett av friluftsområdena. Just detta var något jag tänkte på när jag passerade Odensjön.
Strax efter lunchtid kommer jag fram till Skäralid, men vandringen är inte riktigt över än…
Innan jag tog bussen tillbaka till Lund besökte jag återigen kopparhatten, precis som vid vandringen i mars. Jämför gärna fotona och betänk hur mycket som förändras under bara två månader.
