Åstorp-Söderåsens nationalpark – 19-21 mars 2014

Som student finns det ibland möjlighet att spontant packa ryggsäcken och bege sig ut i naturen. Så skedde i mitten av mars 2014 efter att längtan till naturen blivit alldeles för stor. Ett ställe som ville besökas var Söderåsens nationalpark längst Skåneledens Ås-till-ås-led. Vandringen skedde under tre dagar med underbar natur.

Onsdagen den 19 mars

Vandringen började på onsdag eftermiddag med att Skånetrafiken transporterade mig till starten i Åstorp.

Traditionsenliga startbilden
Traditionsenliga startbilden, tagen i Åstorp

Efter fotograferingen började vandringen längst en bäck. Så småningom fick jag lite höjd och kunde se ut över det omgivande landskapet. Redan under min första vandring i Skåne (Malmö-Ystad) blev jag överraskad över hur ett sådant platt landskap som Skåne ändå kan uppvisa härliga vyer.

Ganska snart byttes barrskogen ut mot lövskog och årstiden, mellan vinter och vår, gjorde sig påmind då träden var alldeles kala.

Lövträd utan löv
Träd utan löv

En väldigt trevlig sak med att vandra i Skåne är att områdets historia gör sig påmind. Under årens lopp har jag passerat alltifrån husgrunder (både slott och torp) och gamla sågverk till gärdsgårdar och övergivna betesmarker.

Förmodligen del av ett stengärde
Förmodligen del av ett stengärde

Vandrar längst en skogsväg omgiven av granar. Tankarna far iväg till Tornedalen och barndomens skogsvandrande. Oftast med målet att fånga fisk till middag, men också för att plantera skog eller röja.

Granskog
Granskog

Efter ett tag lämnar jag skogsvägen och kommer ut på en motionsslinga längst med Maglaby kärr. Möter en cyklist som i full fart passerar mig.

Maglaby kärr
Maglaby kärr

Passerar kärret och kommer återigen in i en skog. Hittar ett trevligt lägerställe och slår upp tältet. Medan många av mina vänner förmodligen sitter på någon nationspub i Lund njuter jag av fågelkvitter och den underbara skånska naturen.

Tältplatsen första natten, mitt i skogen
Tältplatsen första natten, mitt i skogen

Torsdagen den 20 mars

Vaknar till en solig och varm morgon. Strax efter åtta packar jag ihop tältet och börjar dagens vandring.

Lämnar snart skogen och följer åkermarker i några kilometer. Riktigt trevligt med omväxling!

Åkermark
Åkermark

Passerar det öppna landskapet och kommer in i Klöva hällar, en sprickdal som jag följer en bit mot Krika skog.

Klöva hällar
Klöva hällar

Vandringen fortsätter omväxlande i skog och åkermark. Vid halvtretiden kommer jag in i Klåveröd strövområde.

Fullt med löv på marken
Fullt med löv på marken

Passerar en liten sjö och slår därefter upp tältet i närheten av rastskyddet Krika skog.

Härlig tältplats nära en fin sjö, dock inte badväder
Härlig tältplats nära en fin sjö, dock inte badväder

Fredagen den 21 mars

Dagen startade med mulet väder och lite småkyligt. Med andra ord helt perfekt vandringsväder! Under årens lopp har jag kommit fram till att det bästa vandringsvädret, när en ska gå långt, är molnigt och runt 10-15°C. Ingen sol som gör att det blir för varmt och svettigt och inga höga temperaturer. Värmen ska komma inifrån, ett utryck som jag fick höra mycket under min värnplikt. Nästan alltid är det lättare att ta på sig extra, värmande, kläder i samband med raster än att behöva vandra lättklädd.

Trollskog
Trollskog

Efter omkring en timmes vandring ser jag en syn jag längtat länge efter – Söderåsens nationalpark!

Äntligen i Söderåsens nationalpark
Äntligen i Söderåsens nationalpark

Ibland sägs det att allt går i cirklar och att en alltid kommer tillbaka där en började. Litegrann så blev det här när jag precis som första dagen följde en bäck. Denna gång var det Dejebäcken som leden gick längst med.

Deje bäcken
Deje bäcken

Naturen är inte direkt lättvandrad, men det har Skåneleden löst genom att spånga stora delar av området längst bäcken.

Lyxigt med spång!
Lyxigt med spång!

Två branta stigningar senare är jag bara ett hundratal meter från utsiktspunkten Kopparhatten, som jag längtat efter att få återse ända sedan 2011.

Långt därnere syns leden
Långt därnere syns leden
En härligt stigning till
En härligt stigning till

Vandringen går genom en härlig bokskog och efter ett tiotal minuter får jag se Kopparhatten.

Kopparhatten i bakgrunden
Kopparhatten i bakgrunden

Strax efter halvtvå kommer jag så fram till vandringens slutmål: Söderåsens naturrum. Det var en härlig vandring och hit vill jag definitivt återvända när bokskogen slagit ut.

Den traditionsenliga "efter"-bilden.
Den traditionsenliga ”efter”-bilden.

Bonus: Skåne är inte riktigt så platt som en kan tro, i alla fall inte det här området.

Vem sa att Skåne var platt?!
Vem sa att Skåne var platt?!

1 comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.