Långt, trött, sliten, undebara vyer, trevliga och hjälpsamma människor, dusch och tvätt.

Efter en något orolig natt i vedskjulet steg jag upp vid 07-tiden och började gå en dryg timme senare. Dagen inleddes med en del klättring; jag skulle upp på kalfjället igen. Efter några kilometers vandring lämnade jag skogen och kunde beskåda häftiga fjälltoppar överallt jag såg.

Vandringen på kalfjället var väldigt blöt då snösmältningen pågår för fullt och leden var väldigt sparsamt spångad. Efter att njutit av vacka vyer blev det så dags att vandra nedför fjället. Leden gick till en väg, men hela vägen nedför fjället var det i allmänhet väldigt lerigt och blött. I synnerhet de sista hundratalet meter. Längs vägen mötte jag två vandrare. De var ute på dagstur och bodde nere i Tänndalen. Vägen ledde mig till en slalombacke och när jag väl var nere för den mötte jag två intressanta personer.

Personerna jag mötte frågade direkt om jag vandrade Gröna bandet. Tydligen höll de koll på oss och jag var runt nummer sju i ordningen att passera Tänndalen. De berättade att de brukar kolla hur det går för oss. Riktigt kul att det finns människor som är genuint intresserade av att följa oss på vår vandring mellan Grövelsjön-Treriksröset, eller tvärt om.

Väl i Tänndalen hade jag, liksom Le Trek, svårt att hitta startpunkten för leden mot fjället. På kartan fanns det två leder som båda ledde till samma plats varpå jag chansade. Leden jag valde följde initialt ett elljusspår, men vek sedan av. Att dömma av terrängvalet var detta enbart en vinterled då den följde väldigt mycket vattensjuka marker. Väl uppe på kalfjället kikade jag på min GPS för att se var Le Trek hade gått. Det visade sig att de gått betydligt mer västerut än jag. För att komma rätt gick jag västerut och fick snabbt syn på en orange vimpel. Gick i den riktningen och kom fram till leden. Glädjande nog fanns det både bord och stolar utsatta dit jag kom varpå jag bestämde mig för att göra lunch. Efter lunchen passade jag på att fråga en förbipasserande kvinna om detta var rätt led och fick ett jakande svar.

Efter en tids vandring kom jag fram till något som såg ut som ett hemman. En tydlig skylt ledde mig till rätt led och jag fortsatte gå. Härifrån var utsikten inte lika vacker som unde förmiddagen, men vyerna gav ändå en hel del extra energi. Fortsatte hålla mitt gå 50, vila 10-tempo och kom så fram till en raststuga där ett vägval behövde göras. Skulle jag gå till Ramundberget, 12 km eller Bruksvallarna, 7 km?

Klockan hade slagit 18 och valet blev enkelt. Bruksvallarna och eluttag blir målet. Mitt usb-batteri behövde laddas, annars hade jag nog gått mot Ramundberget och tältat. Vägen ner mot Bruksvallarna följde initialt vinterleden, men vek sedan av. Ett mycket bra beslut då det genast blev torrare att vandra. Från Våffelstugan gick leden ner tillsammans med vinterleden. På kartan skulle de följas åt nästan hela vägen ner till Bruksvallarna, men når den hyfsat torra vägen leden följde skulle ersättas med myrmark fick jag nog och följde istället vägen,

Kom fram till Bruksvallarna söderifrån. Såg på kartan att det skulle ligga en camping bredvid leden mot Ramunberget och det stämde. Givetvis var receptionen stängd, hade blivit lite fundersam om någon satt där 2030 en lördagskväll. Ringde ett mobilnummer som stod på dörrfönstret och efter en kvart steg jag in i stugan som blev mitt hem under mindre än tolv timmar.

Det första jag gjorde i stugan var att lägga mina blöta skor och strumpor i torkskåpet. Tog därefter fram min usb-laddare och kablar till prylarna och började ladda batterierna. Passade på att tvätta lite kläder i handfatet i stugan och kunde inte motstå en dusch. Somnade därefter ovaggad.