Massor med mygg. Äntligen fjäll!

Igår valde jag att inte sätta någon väckarklocka för att låta kroppen i allmänhet och foten i synnerhet återhämta sig. För att hinna till Lobbersjön innan 20:00 (behöver vara framme då för att kunna sova i rimlig tid) räknade jag med att behöva starta dagen senast 0930. Vid klockan slagen kände jag efter i foten om den skulle kunna hålla hela dagens etapp. Den kändes bättre än igår, men inte helt återställd. Den var öm, men det gick bra att gå. Bestämde mig för att packa ihop utrustningen och vandra. Mot Hotagsfjällen!

Vandringen inleddes med ca en kilometer bilväg. I Vinklumpen såg jag ett fyrhjulingsspår som ledde norrut. Misstänkte att det var den som var utmarkerad som ”stig” på kartan. Även Le Treks berättelse från denna sträckan styrkte mitt antagande. Stigen kom snart ut på några stora myrar och jag försökte så gott det gick att hålla mig torr om fötterna.

Stigen ledde mig in i ett rengärde och jag passade på att ta min första rast. Myggen var på mig direkt så jag skyndade att ta på mig myggnätet och plocka fram myggmedlen. Sprayade på rikligt med MyggA och smorde in mig med Djungelolja. Kunde sen se hur de tappra myggorna som försökte ge sig på mig studsade bort från huden.

Gick igenom rengärdet, passerade fjället Vinklumpen och kom äntligen upp på kalfjället. Hade hoppats på lite vind för att bli av med myggsvärmen, men tyvärr var det i princip vindstilla. Passerade en hel del små sjöar och myrar. Det kändes som om myggsvärmen bara växte och växte.

Fyrhjulingsspåret gick över en myr och jag hittade en stig att följa. Den var väldigt vältrampad och bitvis till och med rösad! Följde den några kilometer och stannade till vid en liten sjö för att äta lunch. Efter lunchen fortsatte jag följa stigen och rösena. Fick äntligen se Tvärån, där det enligt kartan skulle finnas en bro. Ser ingen bro, men väl ett hus flera kilometer bort. Tar fram min gps och kikar på spåret från Le Treks vandring. Det visar sig att jag är flera kilometer för långt österut. Min lärdom av detta? Kontrollera alltid med kompassen vilken riktning stigen du följer har. Jag skulle gå nordväst, men gick nordost. Vandrar genom den snåriga terrängen och får syn på en flock renar. Vi kollar på varandra och ett av djuren börjar springa iväg, varpå resten följer efter. Kommer efter en timmes vandring, mestadels västerut, äntligen fram till bron.

Efter bron är det mestadels väldigt lättvandrat och fint. Kommer fram till några blötmarker och bäckar, men det är inga problem att ta sig över hyfsat torrskodd. Är väldigt glad över att det inte är blött i gräset, då skulle resultatet vara något helt annat…

Kommer fram till ett rengärde och följer det en bit. Ser att stigen passerar över en bäck. Normalt går det säkert fint att passera över. Nu dundrar vattnet ner och den enda möjligheten att passera är genom att vada över. Klockan har blivit åtta och jag bestämmer mig för att hitta en tältplats och hoppas på lägre vattenföring på morgonen.

Har under dagen funderat på när skadan i min vänstra fot kan ha uppkommit. Misstänker starkt att det var vid nedfärden från Önrun. Det var väldigt brant och jag fick bromsa mig hela tiden. Så fort det går nedför nu känner jag smärta i exakt samma muskel. Genom att ta det väldigt lugnt och försiktigt har jag gått över 22 km idag. Igår kväll hade det varit helt osannolikt. Imorgon är det ungefär lika långt att vandra. För att ge foten så mycket vila som möjligt kommer jag åter ta en sovmorgon. I valet mellan att behöva vada över bäckar eller att inte kunna vandra alls är valet enkelt. Ser väldigt mycket fram emot att komma till Gäddede. Är dock väldigt orolig över hur de sista 23 km ska gå. Det är bilväg.

Skickat via Blogsy