Som student finns det ibland möjlighet att spontant packa ryggsäcken och bege sig ut i naturen. Så skedde i mitten av mars 2014 efter att längtan till naturen blivit alldeles för stor. Ett ställe som ville besökas var Söderåsens nationalpark längst Skåneledens Ås-till-ås-led. Vandringen skedde under tre dagar med underbar natur.

Onsdagen den 19 mars

Vandringen började på onsdag eftermiddag med att Skånetrafiken transporterade mig till starten i Åstorp.

Efter fotograferingen började vandringen längst en bäck. Så småningom fick jag lite höjd och kunde se ut över det omgivande landskapet. Redan under min första vandring i Skåne (Malmö-Ystad) blev jag överraskad över hur ett sådant platt landskap som Skåne ändå kan uppvisa härliga vyer.

Ganska snart byttes barrskogen ut mot lövskog och årstiden, mellan vinter och vår, gjorde sig påmind då träden var alldeles kala.

En väldigt trevlig sak med att vandra i Skåne är att områdets historia gör sig påmind. Under årens lopp har jag passerat alltifrån husgrunder (både slott och torp) och gamla sågverk till gärdsgårdar och övergivna betesmarker.

Vandrar längst en skogsväg omgiven av granar. Tankarna far iväg till Tornedalen och barndomens skogsvandrande. Oftast med målet att fånga fisk till middag, men också för att plantera skog eller röja.

Efter ett tag lämnar jag skogsvägen och kommer ut på en motionsslinga längst med Maglaby kärr. Möter en cyklist som i full fart passerar mig.

Passerar kärret och kommer återigen in i en skog. Hittar ett trevligt lägerställe och slår upp tältet. Medan många av mina vänner förmodligen sitter på någon nationspub i Lund njuter jag av fågelkvitter och den underbara skånska naturen.

Torsdagen den 20 mars

Vaknar till en solig och varm morgon. Strax efter åtta packar jag ihop tältet och börjar dagens vandring.

Lämnar snart skogen och följer åkermarker i några kilometer. Riktigt trevligt med omväxling!

Passerar det öppna landskapet och kommer in i Klöva hällar, en sprickdal som jag följer en bit mot Krika skog.

Vandringen fortsätter omväxlande i skog och åkermark. Vid halvtretiden kommer jag in i Klåveröd strövområde.

Passerar en liten sjö och slår därefter upp tältet i närheten av rastskyddet Krika skog.

Fredagen den 21 mars

Dagen startade med mulet väder och lite småkyligt. Med andra ord helt perfekt vandringsväder! Under årens lopp har jag kommit fram till att det bästa vandringsvädret, när en ska gå långt, är molnigt och runt 10-15°C. Ingen sol som gör att det blir för varmt och svettigt och inga höga temperaturer. Värmen ska komma inifrån, ett utryck som jag fick höra mycket under min värnplikt. Nästan alltid är det lättare att ta på sig extra, värmande, kläder i samband med raster än att behöva vandra lättklädd.

Efter omkring en timmes vandring ser jag en syn jag längtat länge efter – Söderåsens nationalpark!

Ibland sägs det att allt går i cirklar och att en alltid kommer tillbaka där en började. Litegrann så blev det här när jag precis som första dagen följde en bäck. Denna gång var det Dejebäcken som leden gick längst med.

Naturen är inte direkt lättvandrad, men det har Skåneleden löst genom att spånga stora delar av området längst bäcken.

Två branta stigningar senare är jag bara ett hundratal meter från utsiktspunkten Kopparhatten, som jag längtat efter att få återse ända sedan 2011.

Vandringen går genom en härlig bokskog och efter ett tiotal minuter får jag se Kopparhatten.

Strax efter halvtvå kommer jag så fram till vandringens slutmål: Söderåsens naturrum. Det var en härlig vandring och hit vill jag definitivt återvända när bokskogen slagit ut.

Bonus: Skåne är inte riktigt så platt som en kan tro, i alla fall inte det här området.