Dag 8: Vålådalen

Trött och sliten, men annars bra.

Morgon dag 8
Morgon dag 8

Var utvilad och fräsch när klockan ringde. Gick lätt att ta sig upp ur sängen, misstänker att det blivit svårare om jag använt mörkläggningsgardinen. Morgonbestyren avklarades effektivt och klockan åtta var jag redo att ta första stegen mot dagens mål.

Gåsenstugorna med Helagsfjället
Gåsenstugorna med Helagsfjället

Jag kom inte långt; Ingrid, stugvärden, stoppade mig. Hon frågade lite försynt om jag inte skulle mot Stensdalen, istället för mot Vålåstugan. Jag hade tagit fel stig, tack för påpekandet! Ingrid undrade om hon kunde ta ett foto på mig och lägga upp på deras Instagram. Självklart ställde jag upp.

Följde vinterleden då sommarleden var översnöad
Följde vinterleden då sommarleden var översnöad
En stort snöfält
En stort snöfält

Från Gåsen följde jag, efter tips, vinterleden till raststugan. Initialt gick ledden uppåt mot 1200 m.ö.h., men sen bar det av nedför. Det var många och stora snölegor att passera, men genom att känna efter med stavarna kunde jag undvika blöt och rutten snö. Några av snölegorna var så stora att det lätt skulle vara möjligt att åka skidor nedför dem och dessutom få ett relativt långt åk. En Gröna bandet-kollega, Elin Adler, vandrar från Treriksröset och har snöskor med sig. Det hade inte varit dumt under dagens första timmar. Överlag fungerade vinterledens dragning väldigt bra även på de ställena där inte snölegorna täckte marken. Det var endast ett fåtal blötare partier. Betydligt torrare än vissa sommarleder jag hittils vandrat.

Påväg nedför fjället
Påväg nedför fjället

I raststugan fyllde jag i färdloggen. ”Påväg från: Gåsen. Nästa stopp, färdväg: Vålådalen, via Stensdalen.” Skar upp lite torrkött, som jag köpt i Ramundsberget, och njöt av att en fjärdedel av dagens vandring var avklarad.

Från raststugan blev vädret allt sämre. Fick ta på mig regnkläderna nästan omgående och de behölls på i princip resten av dagen. Vädret var väldigt typiskt för fjällen. Ena stunden regn och nästa uppehåll, om vartannat. Enligt väderleksrapporten, från gårdagen, skulle det vara mulet, men uppehåll under förmiddagen och under eftermiddagen fortsatt mulet, men med ett fåtal milimeter regn. Prognosen stämde inte riktigt, men det är inget ovanligt i fjällen.

Kommer allt närmare trädgränsen
Kommer allt närmare trädgränsen

Den sista kilometern till Stendalsstugan verkade aldrig ta slut. Vegitationen var så tät att det kändes som att gå i ett dike. När väl stugan dök upp var det en stor glädje. Den gamla storstugan brann ner för något år sedan och STF valde då att bygga den nya stugan i modern stil. På utsidan löper ett stort trädäck. I hallen märks de vitmålade väggarna. Torkrummet bredvid har en fantastiskt effektiv gasolvärmare. Mina skor och strumpor torkade bättre under drygt en timme där, än en natt i Gåsens torkrum. Den största överraskningen väntar i köket. Det första jag la märke till var hur högt till tak det var, de vitmålade väggarna och långborden. Stugvärdfamiljen var väldigt hjälpsamma och trevliga. Tack för hjälpen! Det passade perfekt in i det moderna. Mamma, pappa och två barn. Det kändes precis som att komma till deras hem. En väldigt annorlunda känsla, precis som stugan i stort. För de mer konservativa finns hundstugan kvar, den överlevde branden och är av gamla sorten.

Från Stendalsstugan var det rätt blött i ungefär en kilometer och därefter blev det en fin utsikt över dalen, om det bortses från molnen. Bara några hundra meter från stugan mötte jag de första vandrarna. De såg våldigt blöta ut och vi hann inte med att prata desto mer. De berättade att det var torrare längre fram. Vandringen gick i stora delar i fin skog, men regnet och myggen gjorde att jag inte ville stanna. I Stendalsstugan sprayade jag mig myggmedel och de var tur då myggorna drogs till mig. Har hört att myggor dras extra mycket till svett och efter att haft regnjackan på mig i flera timmar var jag allt annat än torr i ryggen. Efter några timmars vandring mötte jag dagens sista vandrare. Det var två grupper som gick tillsammans. Den ena gruppen bestod av två tjejer och den andra av, förmodar jag, mamma, pappa och barn. Vi hade mycket att prata om och det blev ett, omedvetet, långt stopp. När vi tagit adjö väntade en tuff vandring. Jag gjorde bara två korta stopp för att vila en kortare stund. Det värkte i skavsåren i vänstra forten och jag misstänker nageltrång i stortån. Det blev en väldigt tung vandring, mentalt, till Vålådalen.

Väldigt blött sista biten till Vålådalen
Väldigt blött sista biten till Vålådalen

Lättnaden var stor när jag kom fram till Vålådalen. Nästan tre mil på en dag är inget jag vill göra om, speciellt med regn och mygg. Checkade in i fjällstationen och gick ut till byggnaden med mitt rum för natten. Väl där la jag kläderna i torkrummet, åt en ölkorv och började packa upp det som behövdes för natten. Ölkorven gav extra energi och jag orkade till och med duscha. Gick tillbaka till huvudbyggnaden och restaurangen och den hjälpsamma personen i baren kunde ordna en macka och läsk till mig. Åt och drack upp allt i rekordfart. Åter på rummet började jag skriva detta inlägg, men var alldeles för trött för att orka färdigställa det.

Nu är det morgon dag nio och jag har vaknat riktigt utvilad och kroppen känns i stort bra. Det är strålande solsken och idag går jag längs bilvägen mot Åre. Det är 40 km dit och planen är att gå runt halvägs idag och resten imorgon. Kommer jag fram till Åre imorgon ligger jag åter i fas med planeringen. Det vore väldigt skönt att spara reservdagen till senare behov.

Hoppas att du får en fin dag!

 

 

Läs mer

2 comments

    • Det var väldigt fint i Jämtland. Kan rekommendera turen Ramundberget-Fältjägaren-Gåsen-Stensdalsstugan-Vålådalen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *