Utedag

Del 5 Kvikkjokk-Abisko

Jåggejågåsj, Vuomajåhkå, Saltoluokta/Kebnats, Vakkotavare, Muorki, Sälkastugorna, Alesjaurestugorna och Abisko.


Leden från Kvikkjokk går inledningsvis uppåt mot sjön Stour Dáhtá. När far och jag vandrade här 2009 mötte vi två vandrare i flipp-flopps. Jag kan lugnt påstå att vi blev lite oroliga för hur de skulle klara av vandringen… Från sjön fortsätter vandringen i skogen mot sjön Sjabttjakjávrre och Pårtestugan. Här övernattade far och jag i en stuga för att torka kläderna och kanske främst kängorna. Det hade varit en väldigt blöt vandring från de sista dagarna från Saltoluokta och allt vad blött. Jag passade även på att bada i sjön vid stugorna. Minns att stugvärden var en väldigt knepig och smått otrevlig person. Från Pårte fortsätter jag mot kalfjället, för första gången denna tur. Jag vill minnas att det var väldigt brant nedför när jag vandrade norrifrån. Vid bron över jokken Jåkkejågåsj är planen att tälta.

Pappa vid Stour Dáhtá

Pappa vid Stour Dáhtá

Dag två är det dags att passera ett område där jag har minns en fruktansvärd mygginvasion. Från tältplatsen har jag några kilometer till vindskyddet Jågge. Därifrån går stigen ner mot fjällskogen igen. Innan nedstigningen har jag förhoppningsvis fin utsikt över vattenmagasinet Tjaktjajaure. Så småningom kommer jag till sjön Laitaure.  Här kommer jag mest troligt ta en motorbåt över till andra sidan. Efter att sjön passerats kommer jag till Aktse. Detta är en riktigt fin plats och inte allt för ovanlig ingång till Sarek Nationalpark. Från Aktse går det att göra en dagstur till klippan Skierffe med vidunderlig utsikt över rapadeltat.

Skierffe och sarektoppar

Skierffe till höger och sarektoppar i bakgrunden

Från Aktse är planen att åter vandra upp till kalfjället. Ska passera Njunjes, vandra in i Ultevis fjällurskogs naturreservat och ner mot sjön Gåbddåjavrre. Härifrån har jag ett väldigt tråkigt minne. När far och jag kom hit hade vi rott över sjön, omkring fyra kilometer. Undertiden läckte båten in vatten så när vi kom fram till bryggan var ryggsäckarna blöta, inklusive sovsäckarna. Jag var också väldigt trött och det var fullt med mygg. Vi valde att stanna i raststugan Svijnne och försökte göra upp eld. Pappa satt vid kaminen och jag försökte vila lite, trotts en, som jag minns det, stor armé av myggor som inte ville något annat än att äta upp mig. Denna gång ska jag istället försöka ta en motorbåt över till Sitojaurestugorna. Där väntar åter en stigning upp mot kalfjället. Vid en av småsjöarna vid Vuomajåhkå är planen att tälta.

Den tredje dagen blir både lättare än de två föregående både längd- och höjdmetermässigt. Från sjön fortsätter jag i dalgången Autsutjvagge mot inledningsvis rastskyddet i densamma. Därefter går leden konstant nedför hela vägen till Saltoluokta fjällstation. Förhoppningen är att hinna med dagens sista båt till Kebnats. Härifrån gör Kungsleden ett avbrott och börjar igen i Vakkotavare. Det är vanligt att ta bussen dessa 30 km, men eftersom Gröna bandet inte tillåter det använder jag istället apostlahästarna.

Dag fyra följer jag alltså bilvägen till Vakkotavare. Som sällskap kommer jag ha magasinen till vattenkraftverken.

Den femte dagen börjar med en rejält brant stigning till kalfjället. Väl där väntar lättvandrade hedar. Jag kommer vandra i ett kuperat landskap och därefter ta mig ner mot Dievssajávri och Teusajaurestugan som finns där. Även här finns det en roddled, denna är på ca 1000 meter. Från Dievssajávri vandrar går leden i nordostlig riktning upp mot Muorki. När far, en kompis till honom och jag vandrade här 2006 hittade vi tältplatser i området och min förhoppning är att göra detsamma nästan tio år senare.

Lättvandrade hedar norr om Vakkotavare

Lättvandrade hedar norr om Vakkotavare

Dag sex inleds med en nedförsbacke till Gáidumjohka (Kaitumjåkka), som jag följer nedströms mot Bajip Gáidumjávri (Padje Kaitumjaure) och Kaitumjaurestugorna. Jag passerar dessa och följer Ceakcajohka (Tjäktjajåkka) uppströms mot Singistugorna. Därefter följer jag leden förbi Kuoperjåkka hela vägen till Sälka. Väl där är planen att basta och duscha. Har ett riktigt fint minne från början av 2000-talet när far och jag vandrade här. Då satt vi utanför bastun i midnattssolens sken och bara njöt av tillvaron.

Ceakcatjohka (Tjäktjajåkka)

Ceakcatjohka (Tjäktjajåkka)

Den sjunde dagen är målet Alesjaurestugorna, men först ska Tjäktjapasset passeras. Från Sälkastugorna följer leden (fortfarande) Ceakcajohka. Det går konstant uppför hela vägen till Tjäktjapasset, Kungsledens högsta punkt. När jag senast var här fanns det både en raststuga och utedass här. Från passet väntar en väldigt stenig bit fram till Tjäktjastugan. Härifrån blir det lite lättare att ta sig fram. Jag följer leden nedåt och kommer så småningom fram till Alisjávri (Alesjaure) där tältet blir mitt hem.

Dag åtta blir etappens längsta dag. 35 kilometer ska jag vandra till Abisko. Dagen inleds med att jag vandrar längs Alisjávris strand. När jag lämnat stranden går det långsamt nedför hela vägen till Abiskojaurestugorna. Härifrån följer leden Ábeskojávris strand och därefter Ábiskoeatnu (Abiskojåkka) hela vägen till Abisko. I Abisko väntar min sista depåkartong och vandringens sista (planerade) vilodag.

Abiskojaurestugorna

Abiskojaurestugorna

Etappens kartor

Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *